Flugovalpen

Jag står och skär potatisen och helt plötsligt ringer telefonen..
Jag lämnar allt och går för att svara..
Eftersom vi här hemma lever på stenåldern så har vi ingen bärbar telefon.. :P
Svarar och då börjar telefonförsäljaren att babbla på..
Han babblar och babblar..
Babblar lite till och babblar lite till..
Till slut slutar han och jag hittar på nån lögn och säger att jag vill inte ha! :P
Han vill inte riktigt ta ett nej till svar så jag ljuger lite till om att jag inte kan ta dom besluten själv..
Ahh jag blir galen på dom där..
Han tjatar lite till så till slut får jag säga att jag är mitt i matlagning och är alldeles kladdig om händerna..
Och först då "fattar han vinken" men han avslutar med att han ska "höra av sig lite senare".. *suck*
Och när jag går tillbaka till mina potatisar så är kniven borta! :O
Jag som trodde jag lagt in den tillräckligt långt..
Tydligen inte.. Den är ingenstans..
Och helt plötsligt så kommer Elliott med en kniv i handen!
Lyckat!
Jag får bråttas med honom för att ens få den ifrån honom..
Det kunde ha gått riktigt illa det där..
Och allt är telefonförsäljaren fel!
Det ska jag påpeka nästan gång han ringer!
"Förra gången så fick min son tag i en farlig kniv när vi prata så jag tänker inte prata med dig nu. Jag är arg på dig!" :P

För det förstår väl alla att det var HANS fel att Elliott fick tag på kniven och inte mitt!!

Ajj jävlar nu kokar potatisen.. Jag har ju glömt att skruva ner värmen..
Satan i gatan!