Ibland..

Ibland önskar jag att jag kunde skriva så att hela världen stannar.

Jag tänker ofta i dikt men skriver ner mina tankar i tal.

Nånstans på vägen försvinner orden jag känner att jag vill använda och istället kommer ordinära och tråkiga ord ut ur mina händer..

Att tala med händerna är som att skriva med munnen!

Jag har en längtan..

Jag har en längtan efter ett liv så olikt detta men ändå så likt på en och samma gång..

Att gå på en smal gata i centrala stockholm med inga bekymmer men samtidigt med hela världen på ens axlar.

Att se när man blundar utan att förstå nånting.

Att älska är att vara! Att vara är att se!

Jag vill leva! Jag vill finnas!

Jag finns! Se mig!