Downfall..

Och så sa det pang och alla känslor föll ner till backen..

Vet inte vad som hände men helt plötsligt så vart jag bara helt jag vet inte vad.. Ledsen, besviken, arg? Nej jag vet faktiskt inte.. Men jag mår inge bra.. Ska lägga mig och kolla lite på CSI tror jag och bara tänka på ingenting..

Känner mig nerprioriterad.. Nobody likes me.. Fast det vet jag ju att dom gör så det är en så himla dum och idiotisk tanke.. Jag har ju tom fått några nya vänner de senaste dagarna som jag har jätte kul med... Men endå så kommer dessa känslor..

Nästan som att om folk såg hur jag igentligen ser ut så skulle dom inte vilja vara vän med mig.. Fast det är ju oxå dumt för att de flesta har jag träffat utanför datorns skydd sas.. Så det är ju oxå bara dumma idiotiska tankar men endå ligger dom där och gnager..

Imorgon MÅSTE jag ta mig i kragen och ringa! Jag MÅSTE för min egna skull! Jag måste börja tycka om mig själv igen! Måste bli stark! Inte bara för min egen skull utan för Elliotts oxå.. Jag måste ta tag i det här nu.. Men orkar jag?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback